Göteborgs Modelljärnvägssällskap

TÅG 62

Varje decennium - varken mer eller mindre

Som antytts tidigare var vår lokpark minimal. Den var dessutom slumpmässigt vald vilket Rustan ville undvika i fortsättningen. Rustan hade nämligen sedan länge haft SJ:s 100-årsjubileum 1956 i tankarna och drömde om att Göteborgs Modelljärnvägssällskap till dess skulle kunna ha en lok- och vagnpark som visade utvecklingen under de gångna 100 åren. Det var två år dit och modeller av historiska tåg var överhuvudtaget inte påbörjade. Idén var att försöka få fram tio kompletta tåg som svarade mot var sitt decennium i SJ:s historia.

Vi räknade med att SJ förr eller senare skulle få upp ögonen för denna plan och kanske bli villiga till samarbete i en eller annan form.

Per Swartling har en idé

I samband med våra första visningar hade vi bjudit in distriktschefen Per Svartling, som fick ta del av våra planer. Det skulle visa sig att han också hade siktat på ett järnvägsjubileum i Göteborg och det dröjde inte länge förrän vi hade kommit överens om att slå ihop våra påsar.
l praktiken innebar detta att vi skulle bygga färdigt vår anläggning för inflyttning till en ny utställningslokal som SJ skulle bygga till jubiléet intill gamla Bergslagsbanans station. Där skulle vi ställa anläggningen till förfogande under själva utställningstiden mot att vi fick bo kvar där även efter utställningens slut.

Respit

Tyvärr skedde osedvanligt många allvarliga järnvägsolyckor under 1956 vilket föranledde generaldirektör Uppmark vid SJ att sätta stopp för utställningen. Den kombinerade utställnings- och idrottshallen var under byggnad när detta inträffade liksom den angränsande lokal där Göteborgs modelljärnvägssällskap skulle flytta in. Vi blev naturligtvis besvikna över att utställningen inte skulle bli av men tröstade oss med att vi i alla fall äntligen skulle få flytta in i en lokal med centralvärme. Trots det "avsågade" jubileet ansåg vi att arbetet inom sällskapet skulle fortsätta efter de uppgjorda planerna, men utan tidsschema.

SJ sporthall

Den nya anläggningen skulle bestå av delar från anläggningen på gamla Säröbanans station förlängd med ett skarvstycke. I väntan på att lokalen blev inflyttningsklar byggde vi skarvstycket i en särskild lokal som vi lånade av SJ. När vi efter ett otåligt väntande äntligen fick flytta in i lokalen hade alla en omättlig arbetslust, redan efter inflyttningsdagens slut var halva anläggningen uppmonterad, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som det skedde mitt i högsommaren.

Att bygga eller inte bygga

Efter några månader när den nya anläggningen provkörts blev arbetstempot nerskruvat till en mera normal nivå, med arbetskvällar varje torsdag, då en liten men pålitlig grupp regelbundet ställde upp. Det är nog ganska typiskt för alla hobbyföreningar att en mindre skara entusiaster "drar det tyngsta lasset", medan övriga deltar mera passivt. GMJS har inte utgjort något undantag, även om kärntruppens storlek under vissa perioder bestått av ända upp till 20% av det totala medlemsantalet. Betecknande nog fann man i denna kärntrupp också de flitigaste lok- och vagnbyggarna. Den rullande materielen byggdes i medlemmarnas hemmaverkstäder, och som tidigare nämnts hade vi gjort upp en förteckning över vilka lok och vagnar, som skulle byggas. Målet var tio kompletta tåg representerande var sitt decennium i SJ:s 100-åriga historia. En viss tveksamhet om val av modell uppstod. Det som byggdes skulle bli byggarens egendom och helst byggde man kanske sitt favoritlok som i vissa fall låg utanför byggplanen, vilket man inte längre tillmätte samma betydelse. Man trodde ju att jubileumsplanerna för alltid var begravna. Så hade det nog också förblivit om inte DC Swartling hade fått en ny snilleblixt! Han närmade sig pensionsåldern och man kan förmoda att han grämde sig över att inte få göra den pampiga sorti från SJ som en utställning i hans eget distrikt hade inneburit.

TÅG56 blir TÅG62

Det slog honom då plötsligt att visserligen invigdes de första korta SJ-banstumparna 1856, men avsevärt mera betydelsefullt var invigningen av Västra Stambanan 1862!
Man borde därför med gott samvete på nytt kunna ta upp tanken på ett jubileum med sikte på 1962. Olyckorna under 1956 var glömda, SJ hade rehabiliterat sig, utställningshallen var färdig, modellbyggarna hade flyttat in och man hade god tid på sig att förbereda en utställning. Swartling tog upp saken med järnvägsstyret, GD Upmark sade ja och de gamla utställningsritningarna plockades fram. Nu blev bilden i sällskapet en annan. All tveksamhet var som bortblåst och lok- och vagnbyggandet tog snabbt fart. Gemensamt anskaffades halvfabrikat i så stor utsträckning som möjligt. Vi gjorde ett klippverktyg och en liten handpress för att klippa vagnsfönster i plåt, vi köpte in mässingsprofiler från tyskland och vi beställde pressgjutna hjul och automatsvarvade axlar.

Tågen som visades under TÅG 62

Tåg 1856-60: Lok litt B nr 1, Westergöthland, byggt av Beyer Peacock & Co i Manchester 1858, vagnar byggda av Hof-Wagenfabrikanten Lauenstein & Co i Hamburg.

Tåg 1866-70: Första snälltågsloket, litt A nr 37, Blixten, byggt av Beyer Peacock & Co i Manchester 1862; vagnar byggda av Lauenstein i Hamburg.

Tåg 1876-80: Lok litt Ca nr 277, Brita, byggt 1874 av Borsig i Berlin, vagnarna (större och bekvämare ) byggda i Sverige.

Tåg 1886-90: Lätt godstågslok litt Kc 2, Lars, byggt i Sverige för vissa Norrlandslinjer med klen räls (även följande här upptagna lok lok byggda i Sverige), godsvagnar byggda i Sverige alltifrån 1860-talet.

Tåg 1896-1900: Kraftigare lok litt Cc, behövligt för snälltågen, som nu började bestå av boggievagnar.

Tåg 1916-20: Lok litt Sb för lokaltåg, de tvåaxliga personvagnarna är större och rymligare och används moderniserade in på 60-talet.

Tåg 1923-30: Snälltågslok litt F, effektivt, kraftigt, tekniskt högtstående lok. De blåmålade vagnarna anskaffades för färjetrafiken Trelleborg-Sassnitz.

Tåg 1936-40: Ellok litt D, ett utmärkt lok såväl för snälltåg som för godståg. I tåget ingår första typen av stålvagnar.

Tåg 1946-50: 1. Kraftigt snälltågs- och godstågsellok litt M för Norrland och Malmbanan. Godsvagnar av nyare typ. 2. Kraftigt snälltågsellok litt F med moderna stålvagnar, helsvetsade, rammsäkra, lätta.

Tåg 1956-1960: Expresstågslok litt Ra, "Rapidloket", vagnarna aerodynamiskt utformade, luftkonditionerade.

Inget annat modelljärnvägssällskap torde ha kunnat visa upp en så komplett samling.
Prestationen att ta fram dessa modeller inom en begränsad tid utgjorde exempel på fin laganda och enskild modellbyggarskicklighet. Till slut stod det klart att ett par av loken till de äldsta tågen inte skulle kunna byggas i tid, dessa beställdes då av Lars Erik Bernström hos professionella modellbyggare i Tyskland och England.
Dessa modeller har han nyligen donerat till sällskapet.

Succé

Det sista halvåret före invigningen arbetades det på anläggningen varje dag, ofta halva dygn i sträck. Säkerligen var medlemmar mer än en gång anmälda som saknade på sina jobb under denna hektiska period! Utställningen som kallades "TÅG 62", öppnades den 1 maj 1962. Natten innan lämnade sista medlemmen den finputsade modelljärnvägsanläggningen 02.00. Utställningen blev en klar succé i synnerhet för sällskapets del då visningarna gick så gott som helt utan missöden och när utställningen stängde den 17 juli hade mer än 150.000 besökare sett vår anläggning.

Säröbanan

SJ Sporthall



		Sveriges största nolla!